men jag kan fortfarande se din över lyckliga min framför mig när jag blundar, när du stod där i ditt kök med grädde i hela ansiktet och skrattade. Du lagade pankakor till oss, röda gröna gula var dom och vi skrev våra namn med sylten. Det var så länge sen nu. Jag saknar dig,

nu är du som vinden, osynlig, kan ge en varma kramar eller iskalla slag men ändå blåser en framåt i livet

alla saknar nån gång,
men jag har ingen som kan förstå en saknad som varar ..
vi ses i himelen